Du är på den svenska version
Dansk version

Vårat solsystems bildande och uppbyggnad

Solsystemets bildande

Den mest erkända teorin om solsystemets bildning bland astronomerna är den så kallade nebulärteorin som förklarar solsystemets skapelse enligt följande:

  1. Nebulosa: Ett stort roterande moln av gas och damm, kallad “Solnebulosan” inträffar (cirka 4,5 md år sedan)
  2. Tallriksformen: Eftersom den stora nebulosan kollapsar på grund av dess tyngdkraft roterar den snabbare och snabbare, vilket resulterar i en platt “tallriksform”
  3. Solens skapelse: Det mesta av materialet i molnet dras mot mitten och bildar solen
  4. Bildandet av planetesimaler: Andra partiklar kolliderar (inuti “tallriken”) och komprimeras sålunda till så kallade planetesimaler som är föremål upp till ca 1 km i diameter
  5. Bildandet av planeter, månar, etc.: Några av dessa planetesimaler blir senare asteroider, kometer, månar och planeter
  6. Inre planeter: Planeter i det inre solsystemet får sina karakteristiska bergytor eftersom solvinden är så kraftfulla att de blåser de flesta av de lättare element bort (såsom väte och helium), och lämnar därigenom endast de små sten planeterna
  7. Yttre planeter: Solvindarna förlorar sin kraft när de flyttar in i solsystemet, vilket lämnar planeterna i det yttre solsystemet som gasjättar, som huvudsakligen består av väte och helium

 

Solsystemets uppbyggnad

Här är de enskilda delarna av solsystemstrukturen. Solsystemstrukturen kan snabbt beskrivas enligt följande:

 

Solen – Merkurius – Venus – Jorden – Mars – (asteroidbältet) – Jupiter – Saturnus – Uranus – Neptunus (Kuiperbältet inkl. Pluto) – (Oortmoln) – (Heliosfären)

 

De enskilda elementen diskuteras mer detaljerat nedan:

 

  • Solsystemets planeter: Vårt solsystem består av åtta planeter (Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus) och fem dvärgplaneter (Ceres, Makemake, Haumea, Eris, Pluto) och tusentals asteroider och kometer
  • Asteroider: De flesta asteroiderna i vårt solsystem ligger mellan planeten Mars och Jupiters krets och kallas helt enkelt asteroidbandet.
    • Experter uppskattar att asteroidbältet mellan Mars och Jupiter innehåller mer än 750.000 asteroider med en diameter på 1 km eller mer samt miljontals mindre asteroider och meteoriter (stenar)
    • Några av asteroiderna har kretsar som ibland leder till att de kolliderar med jorden eller andra planeter i det inre solsystemet
  • Kometer: Majoriteten av kometerna i solsystemet ligger längre bort från jorden än Pluto och finns i Kuiperbältet såväl som i Oortmolnet
    • Solsystemets kometer består huvudsakligen av is och sten. När en komet närmar sig solen smälter en del av isen i sin kärna och omvandlas därmed till gas; och det är just denna gas som representerar komets karaktäristiska “svansar”
    • Man delar upp kometer i korta och långlivade kometer; Kortlivade fullbordar sina kretslopp inom 200 år och man tror att de härrör från Kuiperbältet medan de som håller sina kretslopp i över 200 år förmodligen kommer från Oortmolnet
  • Inre solsystem: De fyra planeter närmast solen – Merkurius, Venus, Jorden och Mars – kallas ‘steniga planeter’ (även kallade bergplaneter, jordplaneter eller terrestriska planeter), eftersom de alla har fasta steniga ytor. Dessa planeter kallas också “det inre solsystemet”
  • Yttre solsystem: De 4 största planeterna som ligger längre från solen än Mars – dvs. Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus – är de så kallade gasjättar “(även kallade gas planeter eller Jovianska planeter), eftersom de inte har en fast yta, utan i stället, består huvudsakligen av gas. Dessa planeter kallas också “det yttre solsystemet”
    • Planeterna i det yttre solsystemet består huvudsakligen av väte och helium och har sålunda en komposition som väldigt liknar solen. Vissa forskare tror att planeterna kan ha solida kärnor. Dessutom innehåller ringarna damm, sten och is. Dessa objekt varierar mycket i storlek; från damm för att blockera storleken på ett hus
    • Saturnus har de största och mest betydande ringarna bland planeterna i vårt solsystem – men Jupiter, Uranus och Neptunus har också ringar
  • Magnetiska fält: De flesta planeter i vårt solsystem har magnetfält som omger dem (en så kallad “magnetosfär”). Solen har också ett magnetfält (heliosfär) som innehåller hela vårt solsystem
  • Månar: Nästan alla planeter i vårt solsystem – och några av månarna – har en atmosfär. De kemiska substanser som finns i de enskilda atomfälten varierar emellertid mycket, eftersom atmosfärens beteende (på grund av skillnader i planetkretsen) skiljer sig åt. Till exempel kollapsar Plutos atmosfär när Pluto i sitt kretslopp rör sig långt ifrån solen. Atmosfären uppstår när planeten närmar sig solen. Detta fenomen är annars något som oftast ses i kometer
    Det finns 166 kända månar i vårt solsystem. Detta nummer inkluderar emellertid bara månar för erkända växter, vilket därför utesluter, till exempel, Plutos månar
  • Kuiperbältet: Kuiperbältet finns ca. 50 AE (50 x Jordens avstånd till solen) från solen – efter Neptunens krets – och sträcker sig 30-35 AE längre in i solsystemet. Kuiperbältet innehåller förmodligen flera hundra tusen isobjekt, som är mer än 100 km breda och mer än 1 miljard kometer (eller mer)
  • Oortmolnet: Molnet är runt ca. 50 000 AU från solen och kan teoretiskt sträcka 5 000-100 000 AU i solsystemet. Det oöverträffade molnet innehåller upp till 2 biljoner isobjekt och ett stort antal kometer. Det bör påpekas att Oortmolnet aldrig har observerats
  • Heliosfär: Efter Oortmolnet kommande änden av solsystemet ’heliosfären’, som är solens enorma droppformade magnetfält som omger hela solsystemet och består av elektriskt laddade partiklar. Många astronomer tror att heliosfärens avstånd till solen är cirka 15 miljarder mil från solen