Följ oss och dela med dig av dina resultat!
Om Al Pacino på 1970-talet
Al Pacinos porträtt av en heroinmissbrukare i Paniken i Needle Park (1971) gjorde att regissören Francis Ford Coppola fick upp ögonen för Al Pacino. Följaktligen gav Coppola honom rollen som Michael Corleone i den oerhört framgångsrika maffiafilmen Gudfadern (1972). Även om andra kända skådespelare som Jack Nicholson, Robert Redford, Warren Beatty och den relativt okände Robert De Niro övervägdes för rollen, valde Coppola i slutändan Pacino. Detta beslut gjorde studiocheferna besvikna, eftersom de hade föredragit en mer allmänt erkänd skådespelare.
Pacinos insats i Gudfadern gav honom en Oscarsnominering och visade hans tidiga skådespelarstil, som i Halliwell's Film Guide beskrevs som "intensiv" och "hårt sammanhållen". Pacino protesterade mot Oscarsgalan och kände sig förfördelad av sin nominering till Bästa manliga biroll, eftersom han hade mer speltid än sin motspelare och vinnaren av Bästa manliga biroll, Marlon Brando, som också bojkottade prisutdelningen, om än av andra skäl.
1973 spelade Pacino tillsammans med Gene Hackman i Scarecrow som vann Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes. Samma år gav hans porträtt av New York-polisen Frank Serpico, som avslöjade korruption inom poliskåren, honom ytterligare en Oscar-nominering för bästa manliga huvudroll.
1974 repriserade Pacino sin roll som Michael Corleone i Gudfadern del II, som blev den första uppföljaren att vinna en Oscar för bästa film. Den här gången fick Pacino sin tredje Oscarsnominering, den här gången i kategorin ledande skådespelare. Newsweek hyllade hans prestation i Gudfadern del II som "utan tvekan filmhistoriens bästa skildring av hur ett hjärta hårdnar".
Pacino fortsatte sin framgång och spelade 1975 huvudrollen i Dog Day Afternoon, baserad på den sanna historien om bankrånaren John Wojtowicz. Filmen regisserades av Sidney Lumet, som tidigare hade arbetat med Pacino i Serpico, och gav Pacino ytterligare en nominering för Bästa manliga huvudroll.
1977 spelade Pacino rollen som racerförare i Bobby Deerfield, regisserad av Sydney Pollack. Han fick en Golden Globe-nominering för bästa manliga huvudroll i ett filmdrama för sin gestaltning av titelkaraktären. Hans efterföljande film var rättegångsdramat ...And Justice for All, där Pacino visade sin mångsidighet som skådespelare och fick sin fjärde Oscarsnominering för bästa manliga huvudroll. Samma år förlorade han dock mot Dustin Hoffman i Kramer vs. Kramer, en roll som Pacino hade tackat nej till.
Under 1970-talet fick Pacino fyra Oscarsnomineringar för bästa manliga huvudroll för sina enastående insatser i Serpico, Gudfadern del II, Dog Day Afternoon och ...And Justice for All.
