Fakta om ormar

Fakta om ormar

• Rovdjur: Ormar är rovdjur som livnär sig på små och medelstora djur som t.ex. insekter, fåglar, reptiler, groddjur, gnagare, små djur, mm.
• Förtäring av rovet: Ormar svälja alla sina byten hela och kan äta djur som är tre gånger större än sitt eget huvud. Detta är möjligt eftersom ormens övre käke kan separeras sig från den undre käken
• Tänder: Ormarnas tänder är bakåtvänt – som hullingar – som hjälper ormar genom att behålla sitt byte vilket säkerställer att bytet inte kommer undan
• Gift- och pytonormar: Det finns två huvudkategorier av ormar: giftormar och pytonormar. Som namnen berättar så dödar giftormar sitt byte genom att använda sitt gift medan pytonormen stryper sina byten
• Födointag: Ormar behöver inte jaga varje dag; vissa arter – exempelvis anakondor och pytonormar – kan (efter ett större födointag) överleva i upp till 1 år utan mat
• Intelligent jakt: Många ormarter som anses vara relativt intelligent. Vissa ormar kan till exempel sätta ut lockbete för att fånga sitt byte

Attribution: H. Krisp + Embreus  – Wikipedia.org

Fakta: Ormarna kan delas in i två allmänna kategorier: giftormar och pytonormar. Bilden visar en grön mamba (Dendroaspis angusticeps) som är en giftorm och en rödsvansad kungsboa (Boa constrictor constrictor) som är en boaorm

Fakta om ormarter

• Arter: Det finns cirka 3 400 kända ormarter runt om i världen
• Giftighet: Det finns flera sätt att se om en orm är giftig eller inte:
  • Pupiller: Ormar med diamantformade pupiller är giftiga och ormar med runda pupiller är inte giftiga
  • Färger: Färgerna hjälper till för att kunna skilja på giftormar (Elapidae) som är giftiga och Skarlet kungormen (Lampropeltis triangulum elapsoides) som inte är giftig. Om det finns röda inslag när ormen är gul så är den giftigt – om det är röda inslag när ormen är svart så är det inte giftigt
• Klättrande ormar: Kornormen (Pantherophis guttatus) kan använda sin storlek för att klättra i träd. De kan vända fjällen i en vinkel så att de fastnar i trädbarken och på så sätt hjälper det så att ormen kan klättra
• Flygande ormar: Ormarten Chrysopelea paradisi kan flyga! Den använder samma princip som t.ex. en frisbee och slänger sig från gren till gren i skogsträden. Från ett träd kan den slänga sig cirka 100 meter i sidled. Se videon om den flygande ormen här under:

Anatomi och beteende

• Ögon och öron: Ormar har inga ögonlock eller öron
• Sinnen: Ormar jagar och orientera sig med hjälp av sitt luktsinne (tungan) och synen och genom att känna vibrationer i marken.
• Luktsinne: Ormar luktar genom att hålla sin tunga ute i luften
• Kallblodiga djur: Ormar är kallblodiga vilket innebär att de är beroende av solens värme för att vara aktiv. På samma sätt reglerar de sin kroppstemperatur genom att använda sol och skugga
• Viloläge: I kallare klimat är ormar i viloläge
• Skinnbyte: Ormar byter skinn upp till 6 gånger per år
• Aggressivitet: De flesta ormar är inte aggressiva mot människor men vi har lärt oss att ormar är farliga. Majoriteten av alla ormar föredrar att fly i stället för att gå till angrepp när de är nära människor men i vissa situationer kan de attackera för att de känner sig alltför hotade för att fly.
• Isolerade djur: Ormar är i allmänhet mycket isolerade djur. Det sker dock naturligtvis att de stöter på varandra ibland. Under parningstiden kan de tillfälligt vara nära varandra pga. förklarliga skäl

Fakta om ormars livsmiljö

• Fördelning: Ormar finns överallt i världen förutom i Antarktis (Sydpolen), Island, Irland, Grönland, Nya Zeeland och många mindre öar i Atlanten, Stilla havet och Indiska oceanen
• Miljöer: Ormar lever i många olika miljöer; bland skogar, öknar, berg, slätter, hav och sjöar
• Tropikerna: Majoriteten av alla ormar lever i jordens tropikerna

Fortplantning

• Födelse: De allra flesta ormar lägger ägg men vissa arter håller kvar äggen inne i kroppen tills de är nästan redo att kläckas. Det finns till och med vissa levandefödande arter där det inte finns några ägg utan istället föder de ut gulsäcken och en livmoder som ger näring åt fostret (vivipari). Detta fenomen är mycket vanligt bland däggdjur men mycket ovanligt bland reptiler. Exempel på levandefödande ormar är t.ex. den stora Anaconda (Eunectes murinus) och kungsboan (Boa constrictor)
• Skötsel: Varje ormart har olika typer av vård för sina ungar; vissa lämnar äggen innan de kläcks, andra direkt efter äggen kläcks och i några få fall så är de lite längre tillsammans med sina ungar – men i allmänhet lämnas barnen för att klara sig själva omedelbart före eller efter födseln vilket gör dem sårbara för rovdjur